Sticklingsförökning
Allmänt Huvudsida
Den Gamle

Gården
Torget

Odlingar
Växthus
Odlingsmetoder
Vitlök
 Sticklingsförökning

Handel
Marknaden

Reklam
Nyhetsbrev
Priser



Många växter går att sticklingsföröka, en del är mycket lätta att föröka andra har speciella krav för att det ska lyckas.

Generellt kan sägas att unga skott är lättast att få att rota sig men är också mest känsliga för temperaturvariation, sjukdomar och uttorkning.

Förvedade sticklingar tar längre tid men är robustare och hur svåra dom är att sticklingsföröka varierar kraftigt med växtslaget.

Sticklingar tagna från unga plantor är generellt lättare att föröka än från äldre

Förökningsmiljön

En god växmiljö är den som ger låg avdunstning från växterna, god ljustillgång god luftutbyte mellan jord och luft

Hög luftfuktighet, låg lufttemperatur och hög marktemperatur. Lucker näringsfattig jord lätt basisk

Snittning en rot stimulerande åtgärd

 Hos en del växter fins det ett vävnadslager mellan bark och veden som hämmar rotbildningen om man skär bort en bit av det lagret utvecklas rötterna lättare. Metoden kallas för snittning.

Snittningsmetoden går till så att man skär bort en strimla bark från de nedersta centimetrarna på sticklingen med en vass kniv. Veden skall precis blottas. Metoden passar väl för: Rhododendron, Daphne och Juniperus och äldre vedartade sticklingar men för yngre gröna sticklingar kräver sällan snittning.

Bevattning

Det är ett missförstånd att tro att sticklingar skall stå i vatten. Det krävs syre för rotutvecklingens  ämnesomsättning. En väldränerad jämn fuktig jord är idealet.

Vid bevattning uppifrån är det bra med en vattenkanna med fin stril. Uppifrån bevattning har tendensen att packa jorden

Bevattning underifrån där krukorna står på en bricka som tillåter någon centimeter med vatten fungerar ofta bra.

Sticklingar kan delas in i olika kategorier

Rotsticklingar:

Knölrötter är uppsvällda rötter som en del växter har för att samla näring. Exempelvis begonior och dahlior. På dessa växter är det mycket enklare at ta stam eller bladskott.

Omvandlade stammar

Man kan urskilja sex olika typer av omvandlade stammar.

En stamknöl har "ögon" med knoppsamlingar och ett bladärr. Dess motsvarar noderna på en stam. De sitter i spiral med början från ledknoppen som sitter i motsatt ände mot den punkt där stamknölen varit fäst till moderplantan. (ex. potatis)

En jordstam är en omvandlad stam som växer horisontellt alldeles under jordytan. Den är segmenterad eftersom den har noder och internoder. Blad och blomknoppar utvecklas från led och sidoknoppar på jordstammen. här ifrån kommer också rötter och sidoskott. (ex. kvickrot)

En jordknöl är en uppsvälld stambas. Den är vanligen segmenterad och varje segment omges av lökfjäll. Dessa är tunna och sitter i stammen i tydliga noder. I varje axill sitter en knopp. Vid knölens spets sitter en knopp som kommer att ge upphov till det blombärande skotten. (ex. krokus)

En lök är en kort och köttig, vanligen vertikal stam i vars spets tillväxtzonen sitter. Denna omges an tjocka och köttiga lökblad. Från axillerna på dessa blad utvecklas nya lökar. Knoppen som skall ge upphov till det blombärande skottet sitter i lökens mitt. (ex. tulpan)

En utlöpare är ett sidoskott som utvecklas från en bladaxill vid växtens rothals. Detta sidoskott har vanligtvis bara en knopp. Denna utvecklas sedan till en ny planta med egen rot och tillväxtpunkt. (ex. taklök)

En reva utvecklas från en bladaxill vid växtens rothals . Den växer vertikalt, och dess noder utvecklas små plantor ur sidoskottens knoppar. Dessa plantor bildar en egen tillväxtpunkt och sänder själva ut revor när de har tagit sig. (ex. jordgubbar)

Delning är ett vanligt sätt för många örtartade perenner. Det är också ett bra sätt att föryngra och hålla plantor vid god vigör. Det enda som varierar när det gäller denna typ av förökning är tiden på året som är mest lämplig för delning

 

Stamsticklingar. Är den mest vanliga metoden för vegetativ förökning. Antingen skär man av en del av en stam som man sedan får att utveckla ett nytt rotsystem eller så stimulerar man rotbildning innan man tar bort den från moderplantan (avläggare) En viktig faktor för att lyckas med sticklingsförökning är moderplantans såväl som stammens ålder. Förmågan att föröka sig avtar med växten ålder. Den avtar också under säsongen och är som sämst under växtens blomning. För att förhindra att växten, eller i alla fall den del som ska användas till förökning, blommar, kan man beskära den hårt så att kraftiga vegetativa skott bildas. Ju hårdare man skär desto fortare kommer skotten att växa, och desto villigare att bilda rötter. De första skotten har alltid den största förmågan att bilda rötter. En stams förmåga att bilda rötter beror även på moderns ålder. Ju äldre den är, desto svårare kommer den att ha att bilda rötter. Många växter uppvisar tydliga års variationer i sin förmåga att bilda rötter.

Att välja lämplig stamstickling

Den största svårigheten med stamsticklingar är att stammen måste överleva medan den utvecklar ett nytt rotsystem. Hur stor förmåga en stamstickling har att bilda rötter beror på moderplantas ålder och sort. samt på stamdelen själv.

Moderplantan bör beskäras hårt så att den utvecklar snabbväxande vegetativa skott från vilka man kan ta sticklingar., eftersom det är sådana skott som har störst utsikt att få rötter.

Ett skotts förmåga att bilda rötter brukar variera med årstiden, men hur den varierar beror på hur förvedad den är. En stickling från ett ofullständigt förvedat skott tas så snart knopparna börjar svullna på våren, eftersom de har större förmågan att bilda rötter en ett fullständigt förvedat skott, från vilken man tar stickling på hösten. Nackdelen med att ta stickling från ett oförvedat skott är att den är mer känslig för uttorkning och måste skötas mer omsorgsfullt.

Sticklingens näringsreserver skall användas både till att utveckla ett nytt rotsystem och att hålla stammen vid liv under tiden. Storleken på dessa näringsreserver beror på hur gammal stammen är. En stickling från ett förvedat skott kommer att klara sig mycket längre än en stickling från ett oförvedat skott.. Man bör därför se till att att sticklingen får rötter så snart som möjligt

Hur snabbt en stickling bildar rötter beror på hur varmt det är runt den. Hålls emellertid hela sticklingen varm, växer den också i spetsen och det drar näring från den viktiga rotbildningen. Detta kan gör att sticklingens näringsreserver uttöms innan funktionsdugliga rötter har bildats. Sticklingen bör därför hållas sval upptill och varm nedtill för att rötter skall bildas så fort som möjligt. Den exakta temperaturen varierar med stamdelens utvecklingsstadium och hur känslig den är för vatten förluster. En oförvedad stickling behöver en bottentemperatur på 20-25 grader och så svalt som möjligt upptill.  

Axillsticklingar kan tas  förvedade och gröna

Klackstickling kan tas förvedade eller gröna

Hammarstickling endast förvedade

Oförvedad stamstickling

Halvförvedade sticklingar

Förvedade sticklingar

 

Avläggare. Metoden går ut på att man får en stamdel att bilda rötter innan man tar bort den från moderplantan. Metoden är ganska enkel eftersom man inte behöver ordna till någon speciell miljö för att stamdelen ska överleva medan den får sina rötter. Precis som för andra metoder gäller det att vara noga med utgångsmaterialet och med jorden. Det bästa är att få fram unga snabbväxande livskraftiga skott genom att beskära moderplantan. Man bör dock komma ihåg att de grenar som ska användas skall kunna böjas ner till jorden. Jorden kring moderplantan skall också förberedas så att det underlättar för stammen att slå rot. De slår lättare rot om det är mörkt, syrerikt , fuktigt och varmt.

 

Enkel avläggare

Luft avläggare

Spets avläggare

Stubb avläggare

Skott avläggare

Sänkning